Hoppas

-Varför jag inte åker hem? Varför åker inte du hem?
- För jag har inget. Morsans a-kassa blev försenad och då blev vi vräkta, jag var tio år då och blev placerad. Men du verkar ju ändå ha ett hem?
Jo. Men handlar det bara om tak över huvudet? Vill man inte ha mer än så för att kalla det ett hem? Jonna försöker förklara - ilskan, skammen och sorgen över att mamma aldrig brytt sig, inte ens när hon nu lovat, hennes resa som blev droppen och sen alla försöken, alla misslyckade jävla telefonsamtal hem till mormor.
-Du stack för att du blev arg? Men du verkar ju inte arg längre.

När Jonnas mamma ett par dagar före jul än en gång sviker får Jonna nog. Tar jackan och skolväskan och drar till Stockholm, tänker att hon ska skaffa jobb och bostad och rädda sig själv. Men ingenting blir som hon vill, och livet som hemlös är också krångligt. Förbannat krångligt.